Utredningstekniska frågor från vardagliga observationer
Jag har indikerat vid ett flertal tillfällen på brister i samhället då det gäller det strukturerade polisarbetet för att förebygga olyckor och/eller brott i samhället. Det företer sig som att de nationella definitionerna allt som oftast blir avgörande för arbetsinsatserna på det lokala planet. Jag har en känsla av att vi skulle vinna mycket som samhälle att införa ett lokalt mer integrerad insatsstruktur. Detta skulle leda till en mer distinkt och direkt förebyggande insats och/eller bekämpande av brott. Om en lokal kännedom om karaktärs skillnader i brister, faror och brott kunde prövas som ett avgörande inslag i det nationella beslutsförfarandet Vad skulle detta innebära för vårt samhälle? Om nationella budgetramar styr verksamheten i en allt för stor skala,det tror jag också gör ett avkall på de lokalt mångfacetterade verksamhetsformerna. Vilket i förlängningen leder till att vissa verksamhetsområden under långa tider dras med en typisk och en viss typ av risk. Låt oss nu konkretisera en vardaglig händelse ifrån den svenska glesbygden. Vi är på väg till en nyårs fest med vår bil och vi kör utmed en trång och slingrig landsbygdsväg. Plötsligt får vi syn på ett mötande trafikant som tappat kontrollen över sitt fordon som i en rasande fart sladdar emot oss. Vår bil är fullsatt, alla sitter fastspänd i bilbälte, och barnen sitter i bilbarnstolar. Hela sekvensen går blixtsnabbt och likt ett mirakel så passerar det mötande fordonet oss med en sladd in mot ytterkanten av dennes körbana. Kort därpå ryker det till av yrande snö och ljusen från bilen försvinner ned förbi vår körbana precis bakom oss och rakt ned i den djupa slänten in bland björkarna. Vi stannar bilen, slår på varningsblinkers och backar hastigt bakåt och stannar vid vägkanten. De som först tar sig ur springer ett hundratal meter bak och finner bilen rykande långt nere i diket. Vi hoppar fram i den djupa snön och fram till fordonet. Det sitter ett barn i bilen, utbrister någon! Han som kört bilen ser minst sagt chockad ut, eller också är han påverkad. Efter en hjälpinsats är alla på vägen, de huttrar och skakar av kylan och den alltmer påtagliga chocken. Lyckligtvis så har ingen skadat sig. De har haft änglavakt och de har vi också haft. Vi blir omsorgsfullt övertalade att köra hem de som nästan förorsakat oss en mardröm. Inne i värmen i vår bil känner vi en påtaglig spritlukt. Vi blir uppmanad att inte larma någon eftersom allt nu är under kontroll. Vi gör dock ett försök att ringa 112, och vi får tala med vakthavande på en annan ort. På grund av kylan som då var ned emot -25 C så var den enda rätta åtgärden att få hem alla som satt i den förolyckade bilen. Och för oss var det enda rätta att forsätta vår resa. Jag vet inte vad som hände sedan. Jag tänker mig att bilen blev ju kvar i diket. Det fanns en registrerad ägare till detta fordon, men det kan också i en sådan situation helt uteslutas att om den som framförde fordonet vid tillfället var påverkad så då fanns det med en stor säkerhet inget bevis för detta. Härmed avser jag att ett generellt budget arbete som sätter prägel på verksamheten alltid kommer att ha lokala brister om inte en lokal verksamhetsplan får ett större utrymme för samhällets bästa. Om vi har en problematisk situation med onykterhet i trafiken och en obefintlig organiserad kriminalitet i allmänhet, och om vi besitter ett stort socialt kapital till den grad att vi aldrig ser förtryck, hot eller liknande farhågor i bland samhällsmedborgarna. Hur skulle du som befälhavande för verksamheten omfördela resurserna?
Avstå alkohol i trafiken!
ga-s 1-7sy 2012-12-27
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar